Förlossnings berättelse

Nu är det min tur att skriva ner hur min förlossning gick till. Det gick ju inte till alls så som jag själv hade tänkt mig, men det kanske var tur det?! Jag var iallafall inställd att det skulle börja nattetid och det gjorde det ju också!

10-06-06

01.00 - Jag vaknar upp av värkar, kraftigare än vad jag kännt av förut, låg och vred mig fram och tillbaka i sängen genom värkarna, Ont.. det gjorde ont. Var väldigt trött, men försökte ändå titta på klockan för att se hur ofta värkarna kom.

Ligger och kikar på klockan och räknar 10 minuter mellan värkarna. Flyttar mig någon timme senare över till soffan för att inte väcka min sambo, skönt om han kan få sova så länge som möjligt. Trodde innan att jag skulle få panik och bli helt till mig när jag kände att det var någonting på gång som kunde innebära förlossning, men jag tror att jag var för trött för att inse att det faktiskt var på gång snart?

Låg ute i soffan, vred och vände på mig mellan värkarna som fortfarande kom med 10minuters intervaller. Undrar om det inte ska börja komma tätare snart? Några värkar kom redan efter 8 minter, men sedan var det 10 minuter igen. Ligger och funderar på hur min kropp ska klara 3 minter mellan värkarna innan man får åka in? För det har man ju läst att så ska det ju vara ?!...

09.00 - Fortfarande 7,8,10 minuter mellan värkarna. Gör ont som satan, Rickard har nu vaknat till liv som förstår att idag är det dags. Går runt och fixar med det sista, bäddar spjälsängen, plockar iordning, packar de sista i väskan.

09.30 - Jag ringer in till förlossningen och undrar hur länge jag ska ligga och ha såhär ont? Säger att det är ca 10 minter mellan värkarna fortfarande. Barnmorskan ber mig försöka äta någonting, vila och höra av mig igen när jag har 3 värkar på 10 minter. . .

Gör som barnmorskan säger, går och gör iordning lite frukost, bär in den och ställer den på vardagsrumsbordet. Men måste lägga mig ner igen för värkarna börjar göra mer ont, inte lika lätta att ligga och vrida sig igenom. Blir nu illamående av att ligga ner, måste springa på toaletten och spy. Frukosten blev stående på vardagsrumsbordet.

Ringer min mamma för att berätta vad som händer, hon tycker att jag ska ringa till förlossningen igen om jag har så ont, så att vi får åka in för undersökning iallafall.

10.10 - Andra samtalet till förlossningen. Värkar... Illamående... Jag klarar inte av att bara ligga hemma i soffan längre. Barnmorskan i telefonen ber oss komma in till sjukhuset.

Väl i bilen så har jag nu 5 minuter mellan mina värkar, satt och lyfte mig själv upp ur sätet under värkarna. Hade sån lust att bara springa där ifrån, springa ifrån värkarna, lämna dom där i bilen för en stund. Men det gick ju tyvärr inte.

11.00 - Äntligen framme på förlossningen. Blir invisade till ett rum där vi snällt ska sitta och vänta på barnmorskan, åh vad jag älskar att vänta. Värkarna håller i sig, gör fortfarande ONT ONT ONT, men jag överlevde dom ju iallafall, vilken tur. Kommer in en sköterska som tog mitt blodtryck i väntan på barnmorskan, det var något högre än normalt men det berodde ju på värkarna i min lilla kropp.

Fortsätter att invänta barnmorskan, känner att jag inte klarar av att sitte i stolen längre, kanske blir bättre om jag lägger mig ner? Men det skulle jag inte gjort, sprang upp till toaletten för att spy igen... Ringer på larmet och undrar när barnmorskan kommer egentligen? Jag har ont! Kom och hjälp mig.

11.40 - Äntligen kommer barnmorskan in. Hon ställer lite frågor, frågar hur länge jag haft värkar, om bebis fortfarande rör på sig om h*n brukar, hur tätt värkarna kommer osv. Det kommer in en annan barnmorska som säger att dom måste ha vårt rum för att göra CTG på en annan gravid kvinna... Så vi förflyttar oss in till förlossningssalen, där även jag blir uppkopplad på ett CTG, hjärtslagen på Bullen såg mycket bra ut och jag och Rickard kunde nu se att jag hade 3 värkar på 10 minuter, och jag har ONT.

När vi plingar på barnmorskan  och vi säger att vi nu har 3 värkar på 10 mintuter så stänger hon av CTG:t och jag får äntligen bli undersökt. Så nyfiken på hur mycket öppen jag är! Även barnmorskan blev förvånad när hon säger till mig att jag redan är 8-9cm öppen! Att jag jobbat på bra där hemma och börjar även räkna upp vad det fanns för smärtlindringar de hade att erbjuda. . . Tyvärr försent för EDA, elaka dom :o Har jag fått lida mig igenom mina värkar helt utan någonting. Så jag blev erbjuden lustgasen och fick även en varm påse att lägga på ryggen och lite senare fick jag även en påse att ha fram på magen. Mmm värme!

Jag blir iklädd sjukhusrock och underbart snygga nättrosor!



Börjar med att sitta upp i sängen, det kändes mest bekvämt. Blir illamående ... Igen... Får spy i en påse, orkar inte röra på mig. Sedan blir kroppen otålig, känslan av att jag vill springa ifrån mina värkar kommer tillbaka och jag måste gå upp och gå lite, fram och tillbaka. Orkar inte gå runt längre, lägger en sakosäck i sjukhussängen och hänger från en stol på golvet upp på den mjuka fluffiga sängen samtidigt som jag sniffar lustgas igenom värkarna.

Ingenting är nu skönt längre, hamnar i sjukhussängen igen. Med sakosäcken bakom ryggen.

14.15 - Känner att mina första krystvärkar smyger sig sakta men säkert fram. Ringer på barnmorskan, men hon är på lunch. Får mina värmepåsar utbytta! Mera värme!

14.30 - Barnmorskebyte. Fler krystvärkar. Ont i hela kroppen.

(Hade inte så bra koll på klockan efter detta. Vet att jag kikade på klockan vid 15.30, vid 16 och vid 16.13 är vår prinsessa född.) Under krystvärkarna satt barnmorskan bredvid min säng, när jag krystade så var hon framme och kikade vad som hände där nere. När hon märkte att det snart var dags så ringde hon in en sköterska och började plocka iordning med saker som våran bebis skulle använda senare. På med plasthandskar, plastförklädde och inväntade bebis! Lyssnade nu mer ofta på Bullens hjärtljud, efter varje gång jag hade krystat var dom framme och lyssnade. Barnmorskan säger att hon ser huvudet, massvis med hår på, även att hon kunde se fosterhinnan då mitt vatten ännu inte hade gått, jag brister i gråt! Nu äntligen är mitt barn snart här! Så vi har längtat!

När de aktiva krystningarna kom igång så gjorde det ONT SOM IN I HELLVETE. Jävlar vilken smärta. Det går verkligen inte att beskriva, barnmorskan och Rickard var hela tiden vid min sida och peppade mig, vad hade jag gjort utan dom <3 Min duktiga fina sambo! Barnmorskan säger också åt mig att hon kommer att be mig krysta och sedan mitt i värken så måste jag hålla tillbaka för att det inte ska gå så fort och för att undvika att spricka.

Krystvärken kom och hon ber mig hålla tillbaka och inte krysta... Fy tusan! Då var man inte stor, skrek som en galning för fasiken vad ont det gjorde!!! Kändes som ett bowlingklot mellan benen som satt fast och som inte kom någonstans, AJ!

16.13 kom HON äntligen ut! Thea Linnea Björk <3 Vilken känsla, detta var på riktigt, det låg visst en bebis i min mage? Fick upp henne på bröstet och både jag och Rickard stortjöt! Vår stolhet, är nu ute hos oss <3
(tårögd av att bara tänka på det...)

Alla väntan, alla värkar, allt slit var VERKLIGEN värt det <3 Vi fick världens finaste belöning!
En Thea <3